Mina föräldrar bor 8 mil bort och är relativt pigga, 77 och 75 år gamla. De måste ha varit tidigt ute med att vara curling-föräldrar och har till min stora glädje och tacksamhet fortsatt vara det under stor del av mitt liv. De passade till exempel min hund så länge hon levde (januari i år) och mamma förser mig fortfarande med kaffebröd.
Jag var ett ensambarn och ganska bortskämd. Jag vet att de menade väl med allt de gjorde. Jag fick vara originell och sprallig, även om jag sällan lyckades känna att jag var bra nog. Som tur var hade jag bra betyg i alla fall, även om jag i övrigt inte kände att jag uppförde mig passande.
En vilja att vara till lags och duktig flicka, men också en upproriskhet har jag med mig från barndomen och det präglar fortfarande min personlighet. Detta sagt enbart som ett konstaterande. Livet är gott i det stora hela och det är jag tacksam, bland annat mot mina föräldrar, för. Jag är också tacksam att ha dem kvar i livet, det är alltid trevligt att träffa dem och umgås. Jag är också glad att ha gett dem barnbarn!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar