Vad som får mig att gråta beror mycket på hur jag mår i övrigt. Sorgliga och rörande filmer är ett säkert kort, men jag gråter inte på alla begravningar. Trötthet i kombination med uppgivenhet och ilska brukar också vara effektiva tårframkallare.
Jag har naturligtvis också gråtit på alla skolavslutningar, luciatåg och små skådespel som mina barn deltagit i. Och när någon säger något riktigt fint till mig kan jag också fälla en tår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar